En lite vilsen pojk, knappt tjugetre...

Trilla ur familjens trygga holk, rakt ner i ett flipperspel

och när du trasslat runt, i jakten på poängen och på daglig deg,

växer det en liten klump, nånting att släpa med på vilsen väg

Lämna stock och sten, far och mor...

En blåmålad moped, och en elak liten bror,

och som din farsa sa, den kommer ingen vart den som är blyg och feg.

Och morsan tänkte likabra, att låta grabben välja egen väg.

En är nöjd o trygg, med sikten där han står,

en annan letar efter en krökt rygg, stadig nog att klättra på,

en tredje följer de frälsta och flinar fram med stora stolta steg,

en fjärde väntar på nån som kan älska, en smått förvirrad grabb på vilsenväg.

Nu är det trött idyll, så kan det gå...

Och snart är hela kvoten fylld, först kom ett barn och sen nummer två.

Och en liten firma, för man ska väl inte träla på nåt tradigt kneg.

Fast idén knappast var din va, du blev bara bortryckt från din vilsna väg

Nu säljer han fädernas frihetsdröm, ingenting att flina åt...

Får de inte supa i sitt vardagsrum, köper de en segelbåt.

Och det börjar klia i den trånga stassen fast du hoppar smidigt ifrån gren till gren,

bästa pajasen i säljarklassen, börjar längta bort ifrån sin scen...

Loppan i den lilla asken, han har klämt sina trötta ben...

Och flykten sitter kvar där på axeln, och han knackar med en liten sten...

Charlotta, kom närmre, slut nu mjukt dina svetslågeblå,

min stolthet har inte råd att ge dig nåt mer smicker ändå...

Och vi är inte på nåt hav utan hamnar, jag är så trött på sånt trams

antingen sitter vi still om det är vad du vill eller så går vi nån helt annanstans.

Har inte mycket att säga, men de ord som trots allt når fram,

de verkar träffa dig som pärlor och rullar rakt ner i din lilla hand,

och så länge du håller dem där så är jag fastnaglad här, kvar vid din magnetiska hud...

Vill inte samla fler poäng, jag vill summera och gå hem och vila skallen från skrålande ljud.

Har hört dig säga nångång, att du inte är bättre än nån och att du knappast är så speciell.

Men bland de som lever i strofer från TVs såpor så är du nog trots allt en egen modell,

alla barn hyllas, alla barn fylls av en dröm om att bli sig själva en dag

men vi som inte når tronen, högsta divisionen, ger upp för att va de andra till lags

En trött gammal shejk ifrån Dubai,

två beniga mongoler och en grabb från Shanghai,

en lismande säljare från Bogota och nån vilsen liten kossa ifrån Tidavad.

Två bittra bröder från Laholm,

en polare till Carmencita ifrån Samboronbon,

Jan Sparrings gamla gospelkör och nån vårdslös lastbilschaufför.

Man håller väl grinden öppen, då och då...

Ömsom hyllad ömsom spottad på

och fastän tjiefen e en tvivelaktig figur,

så tror han att han e nåt slags gud.

Han slänger löften kring sig obeskylld,

säger snart du lille Pelle snart e kvoten fylld,

då får du lång semester och vila ut, men den här köjäveln tar aldrig slut!

Nere på krogarna i Stockholms stad,

där har grindvakterna batong och kollektivavtal,

men här uppe e bossens vilja lag,

jag tänker aldrig mer ta jobb på nåt familjeföretag,

jag lever på de små mutor, man kan få,

nånting för er skrala människor att tänka på,

det tillhör väl hyfs att ta nåt med sig, dit man far,

själv har jag inte fått en cigg på fjorton dar

Tre börshandlare ifrån New York,

två trötta huliganer från nåt fotbollsbråk,

Christer Sjögrens allra trognaste basist

tyckte väl livet börja bli allt för trist.

En cigarrdoftande kärring från Köpenhamn,

en klase ystra japaner, med kamera i hand,

nån förvirrad grevinna från Hökensås,

jag tror de va nånting konstigt hon åt.

En liten delegation från PRO,

ville än en gång spela dragspel med Bertil Boo,

jag sa: tretton trappor ner ungefär,

och förresten ta och hälsa från Per.

Nu e visan snart slut men vi ses väl igen,

den dag din kropp ska ge sitt bidrag till förmultningen,

när själen lämnat komposten så möter jag er,

ta en kölapp, varsågod och sitt ner.